Emigranternas hus 14:V4

Emigranternas hus 14:V4

Här kan du läsa om studiebesöket på Emigranternas Hus samt se lite bilder därifrån.

 Hämta aktivitetsbeskrivning i PDF

Sammanfattning

Den 29 oktober samlades ett femtital BTF-veteraner i Emigranternas Hus.

I Emigranternas Hus fick vi ta del av en otroligt inspirerande specialguidning av Roger Bodin som belyste situationen i Sverige under de år det var synnerligen knapert att leva i vårt land. Många växte upp på landsbygden i stora familjer. Vanligtvis tog den äldste sonen över gården, döttrarna gifte sig och övriga söner måste finna andra sätt att få sin försörjning. En resa till Amerika, med drömmen om gratis tilldelad jordbruksmark, kostade för en dräng en hel årsinkomst (100 - 150 kr). Ett vanligt sätt att få pengar till resan var att alla i familjen ställde upp med sitt sparkapital och den son som man trodde hade bäst förutsättningar att lyckas fick åka. Allt eftersom han sedan lyckades tjäna ihop pengar så betalade han tillbaka lånet - men han sände också pengar tillbaka till sin familj i Sverige för att göra livet drägligare därhemma och ge möjlighet för fler syskon att resa iväg.

En resa gick vanligtvis till så att man köpte resan genom dåtidens "resebyrå". Den utvalde sonen blev körd med häst och vagn till närmaste järnvägsstation varifrån han ensam tog tåget till Göteborg. Där möttes han av "resebyråns" agent, samlades ihop och fick logi innan avresan. I Göteborg blev detta en stor organiserad verksamhet. Flera rederier växte fram för transporterna över havet.

Första båtresan gick vanligtvis till Hull, varifrån emigranterna tog tåget till Southhampton. Därifrån gick resan med båt vidare till New York. På detta sätt utvandrade fram till 1930 mellan 1,2 och 1,3 miljoner människor från Sverige.

En resa med segelfartyg tog 1 - 1,5 månader. När ångfartygen kom tog resan 7 - 8 dygn.

Det blev vanligt att svenskarna samlades i områden där svenskar fanns tidigare. På detta sätt bildades de svenskområden som finns kvar än i dag. Svenska traditioner levde vidare och klubbar, där man än i dag bevarar de svenska traditionerna, växte fram.

Vår guide var på besök i en sådan klubb i Chicago och fick ta del av detta. En kör med vithåriga damer förvaltade den svenska vistraditionen. Som avslutning på framträdandet tonade följande textvers på amerikabruten svenska fram:

Hälsa dem därhemma, hälsa far och mor,

Hälsa gröna hagar, hälsa lille bror.

Om jag hade vingar, flöge jag med dig!

Svala, flyg mot hemmet! Hälsa ifrån mig!

Efter denna inspirerande upplevelse fick vi träffa Rune Dahlstrand och höra hans berättelse om när han under andra världskriget seglade med De vita båtarna (Svenska Amerika Linjens S/S Drottningholm och M/S Gripsholm). De seglade med krigsfångar som utväxlades mellan de stridande länderna. Vi fick höra om många spännande incidenter.

Avslutningsvis - en promenad till Svenska Amerika Linjens S/S Marieholm och en mycket god lunch. Där kunde vi prata om den resa genom vår svenska historia som vi fått vara med om.

Text Carin Abrahamson