Claes Caldenby är professor emeritus i arkitekturens teori och historia på Chalmers. Under några soliga timmar på förmiddagen 10 maj mötte han BTF:s veteraner på Götaplatsen för en guidning genom platsens historia.
Vid mitten av 1800-talet var Göteborgs yta begränsad till det som fanns inom Vallgraven, men staden behövde växa. 1864 var staden tidig med att utlysa en tävling om att utforma en byggnadsplan som omfattade området söder om Kungsporten. Influenser kom från utformningen av större städer i Europa och resultatet blev en kvartersplan där Östra Hamngatan förlängdes och breddades till en esplanad. Esplanaden ledde fram till bergen i söder där den formades till en publik plats. Tidigt stod det klart att stadens kulturpalats skulle placeras på denna plats som döptes till Götaplatsen.
1916 utlystes en arkitekttävling där målet var att få färdigt platsen innan 1923 då Göteborgs jubileumsutställning skulle äga rum. Tävlingen vanns av arkitekterna Arvid Bjerke och Sigfrid Ericson som tillsammans med Ragnar Ossian Swensson och Ernst Torulf bildade gruppen ARES. De blev huvudarkitekter för jubileumsutställningen.
Konstmuseet stod klart i tid. Tanken med att placera byggnaden ovanför trapporna var att konsten var högtstående, och att den fysiska upplevelsen av konsten också skulle vara upphöjd.
Samma filosofi ligger bakom entréerna till Stadsteatern och Konserthuset med sina förhöjda entréer. Byggnadernas klassiska arkitektur blev omskriven och enligt Claes Caldenby handlade debatten om dåtidens kamp mellan klassisk arkitektur och modernism.
Samtalet ledde fram till dagens diskussion om god arkitektur, politikens inblandning och begreppet armlängds avstånd. Är arkitektur konst eller vetenskap? Claes Caldenby hade en egen definition av begreppet arkitektur som ”kunnig och erfarenhetsrik omdömesvetenskap”.
Under en avslutande gemensam lunch fortsatte diskussionen och veteranerna kunde konstatera att de hade haft ännu ett givande BTF-arrangemang.
Foto: Inger Skogsberg
