NYHETSBREV SEPTEMBER -21

Urban tillbringar minst halva arbetsdagen under vatten

22 september 2021

Urban Johansson på Dawab jobbar som många andra i byggindustrin. Skillnaden är bara att han utför alla moment i vattnet. En vanlig arbetsdag tillbringar han minst fyra timmar under ytan, ofta dubbelt så mycket. Att jobba som anläggningsdykare kräver både god fysik och stresstålighet. – Det händer nästan dagligdags att man får luftstopp och då gäller det att vara lugn, säger han.

Ibland blir det riktigt kallt trots att han har på sig fiberställ under torrdräkten.  Men jobben måste bli klara, hur lång tid de än tar.

– Om man till exempel ska lägga rör måste man fortsätta tills alla rören ligger på botten och det kan ta allt från en timme till ett dygn. Självklart får man komma upp för att äta eller gå på toaletten, men sedan går man ner igen och fortsätter, berättar Urban Johansson.

Snart har det gått 30 år sedan han började som anläggningsdykare. Då hade han jobbat många år som snickare och bytet av yrke skyller han på både en engelsman och sina föräldrar. Som van sportdykare var han i början av 90-talet i Förenade Arabemiraten för att utöva sin hobby och samtidigt hälsa på sin syster. Plötsligt fick han ett oväntat erbjudande.

– Det var en engelsman som frågade om jag ville jobba som dykare på en oljerigg. Jag tackade ja och när jag kom tillbaka hem kollade jag upp vad som krävdes för att jobba som anläggningsdykare i Sverige, säger han och fortsätter:

– Sedan växte jag också upp med båtar så det är en annan orsak till att jag ramlade in i det här.

 

Gick först som lärling

För att få utbilda sig till anläggningsdykare krävdes det att han hade både byggbakgrund (check!) och A-certifikat i dykning (check!). Först gick han ett år som lärling på ett dykföretag och fick sedan sitt B-certifikat efter 14 dagars så kallat uppdyk på marinen. Sedan följde 50 timmars undervattensträning på moment som gjutning och formbyggning, så totalt blev det två år. Men idag räcker det att vara 18 år och ha gymnasiekompetens för att få utbilda sig till anläggningsdykare.

– Det är en jättebra KY-utbildning och den startades för att höja statusen på dykare. Efteråt får alla jobb, anläggningsdykare är eftertraktade. Fast grundkraven kunde kanske ha varit annorlunda, om du inte kan slå i en spik eller svetsa på land kan du inte heller göra det under vattnet. Så först måste du lära dig allt sådant och det gör att startsträckan blir mycket längre, säger Urban.

 

Blyskor och vikter

De flesta jobben utförs på noll till tio meters djup. Men ibland ligger han 20 meter ner. Förutom att svetsa, gjuta och lägga rör gör han inspektioner och karterar bottnar. Det händer också att han får ligga still vid propellrar till stora fartyg och kolla ifall de läcker olja.

– Du kanske ligger där en timme eller två och då blir du kall, hur mycket du än har på dig. Teoretiskt sett är vi helt torra men dräkten läcker alltid någonstans.

Utrustningen består överst av en klassisk dykarhjälm, så kallad AH-hjälm. För att hållas kvar på botten har han sedan både blyskor och en sele med vikter. Viktigast av allt är navelsträngen, en slang som går upp till ytan och förser honom med luft från en kompressor. Genom slangen går dessutom all kommunikation till en dykskötare som Urban pratar med hela tiden och ibland till en grävare eller kranskötare. För att de ska kunna styra rätt i vattnet behöver de instruktioner från Urban. I bästa fall ser han tydligt genom vattnet, men ofta är det så grumligt att inte ens skenet från lampan uppe på hjälmen kan tränga igenom. Då får han känna sig fram istället.

 

Uppdrag under isen

På vintern kan han få utföra uppdrag under isen och en gång behövde han krypa hundra meter in i en ledning på en meter i diameter. I sådana lägen får man tänka sig för, menar han, det gäller ju att kunna ta sig tillbaka. Men trots alla år i branschen har han inte varit med om några allvarliga incidenter i vattnet. Då händer det fler olyckor på byggarbetsplatser på land, konstaterar han.

– Vi är väldigt förskonade från olyckor men det är klart att man känner respekt i vissa lägen, som till exempel vid tunga lyft. Det ska mycket till om vi ska få dykarsjuka men visst ligger vi på gränsen många gånger för att bli klara med jobb. Då kan det byggas upp ett litet överskott av kväve och då gäller det att stiga långsamt upp mot ytan, säger han och tillägger:

– Men vi är alla väldigt medvetna om vad vi gör och har kanske lite mer säkerhetstänk än till exempel ställningsbyggare, vi har koll hela tiden.

I jobbet ingår också att transportera allt material på pråmar till de olika arbetsplatserna. Så dessutom har Urban skepparexamen. Men först ska materialet lastas ombord och det kräver även stora muskler.

– Det här är ett tungt arbete, du ska klättra uppför stegar med utrustning som kan väga 30 till 50 kilo, du ska flytta betongfundament eller stenar efter sprängning.

Enligt Urban Johansson slutar så många som hälften av alla nyutbildade anläggningsdykare redan efter ett par år. Många har inte räknat med lyften och kylan. Och stressen.

– Man är alltid ensam nere i vattnet och behöver ta en massa beslut själv. Ibland ska det gå fort, så det här att man pratar om gjutarfrossa bland gubbarna på land, i vattnet har man verkligen det. Har jag gjutit formen rätt? Har jag fått med allt?

 

Text: Paula Isaksson

Dela